Det var en helt vanlig morgon i NY, klockan var lite innan sju. Jag gjorde kaffe till Elias och frukost till barnen, medan Elias förberedde sig för att snart åka till jobbet.
Jag minns att Elias och jag stod och pratade i köket (framför spisen) då Evangeline plötsligt dök upp mellan oss för att fråga om hjälp för att byta video på telefonen.
Då hände det som inte får hända! Den lilla kaffekokarn flyger av gasspisen och det kokande kaffet splashas över hela nedre delen av Evangelines rygg. Jag minns hur hon vred sig av smärta innan det värsta skriket jag någonsin hört från henne bröt ut.
Min reaktion var att slita av kläderna och sätta henne under kranen med iskallt vatten. Elias hamnade i chock och tårarna rann nerför hans kinder.
Minutrarna gick och huden svartnade och det såg mer och mer ut som ett köttsår. Jag bad till Jesus, och det enda som jag fick fram var något i stil med "lägg din hans över hennes kropp så att smärtan försvinner". Jag minns inte hur många gånger men jag sa det om och om igen, innan vi sprang ner till bilen med Evangeline i famnen för att åka till sjukhuset.
Som om inte detta var dramatiskt nog hade vi några veckor tidigare fått en anonym, falsk anklagelse till socialstyrelsen som behövde undersöka oss enligt lag för att se om vi var bra föräldrar. Kan ni tänka er? Nu skulle vi in till sjukhuset, vad skall dom nu tro om oss?
Vår lilla docka! Hon var ju bara ett och ett halvt år, och trots den lilla åldern hade hon redan fått vara med om så mycket... inte detta också.
Vi kan än idag prata om vad som hände men vi kommer inte fram till någon vettig förklaring. Någonstans inom mig skyller jag på mig själv, jag måste stött till spisen på något sätt... men jag vet inte. Kannan var så smal och gasspisar är inte alls stabila för sånna kannor, det kan ha varit vad som helst.
Vi körde till närmsta sjukhus, men de var inte så duktiga på brännskador så att vi skickades vidare i ambulans till ett annat sjukhus. Där gjorde man en mindre "operation" för att ta bort all död hud som fanns kvar. Läkarna sa att det kommer försvinna helt och jag väntar på den dagen än, för att man kan både se och på viss del känna att hon blivit brännskadad på ryggen.
Den värsta och djupaste delen var under blöjan, förmodligen för att blöjan satt på längre stund än kläderna så att skadan hann bli djupare där.
Jesus hörde verkligen min bön för att trots denna allvarliga olycka så grät Evangeline bara första timmen. Sen grät hon aldrig mer.. och klagade inte mer över att det gjorde ont. Inte ens när vi åkte in på efterkontroller, plåstrade om såret etc. Det är något som även läkarna var imponerade över...
