Igår var den stora dagen då vi träffade tandläkaren för att få veta vad som skulle hända med Nethanels framtand. För mig och min man kändes det som en ganska stor sak.
Först på morgonen åkte jag till öron näsa hals mottagningen med Aleah där dom konstaterade att hon har öroninflammation igen på båda öronen. Kanske verkar konstigt men det känns bra, nu vet jag att det kommer bli bra inom 10 dagar när dosen är över. Då återgår hon förmodligen till att sova om nätterna också.
Runt lunchtid åkte jag och Elias in med Nethanel till tandläkaren på en akuttid. Där var det inte mycket snack om saken. Tandläkaren sa genast att framtanden var körd och att den skulle ut.
Det tog ett par timmar allt som allt. Först skulle han "drogas" med lugnande och bedövas, vilket tog en stund. Det kanske man gör med alla men det var ändå lite speciellt eftersom han har fått "läkarskräck". Efter att tanden var utdragen skulle vi vänta på att han blev tillräckligt stabil för att få åka hem.
När den lugnande medicinen började värka gick det inte att hålla skrattet tillbaka. Nethanel såg så sjukt rolig ut, men förutom det blev det inte så mycket skratt.
Usch, det var ingen rolig syn, det blev ganska dramatiskt innan det var över.
Nu är vår solstråle utan framtand till 7årsåldern någonting när den permanenta kommer. Gött att det inte handlar om livet ut. Personalen var väldigt förvånade över hur Nethanel kunde vara så stark trots all medicin men han var så duktig, helt över förväntan. En riktig Champ! När vi var på väg ut hälsade han hejdå till personalen med varsin "knytnäve mot knytnäve", vilket givetvis charmade hela personalen.
Kommentera