Denna dagen har varit vad jag kallar en vanlig dag här på sjukhuset. En sådan dag börjar med att det i gryningen kommer in en läkare och pratar med mig och känner på min mage. Några timmar senare, ca klockan 8AM är det frukost, då brukar även läkarronden vara. Läkarronden leds av en överläkare som går igenom mitt tillstånd och pratar om vilka mål vi vill nå samt vad som är nytt.
Detta är tjejen jag delade rum med.
Detta var det första besöket jag gick av kvinnan från kyrkan, då kom dom med en stor bukett rosor och en heliumballong.
Detta var presenten jag fick igårlväll av samma kvinna. När hon kom in i dörren trodde jag att hon hade med sig en present till bebisen. Och jag tänkte; "Intressant... Hon tror att det är en flicka". Men det visade sig att presenten var till mig.
Presenten innehöll dessa fina tofflor och filten.
Den innehöll också dessa böcker och brev så att jag kan sysselsätta mig lite. Känner mig så tacksam till Gud mitt i den situationen jag befinner mig som inte är särskilt lätt och dessutom inte alls vad jag hade kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi.
Efter det får jag en dosering av medicin och bebisen kopplas upp på en monitor, då får jag se bebisens hjärtrytm och rörelser, den visar även ev. sammandragningar.
Var fjärde timma hela dygnet kommer det en motsvarande undersköterska kan man säga som tar min temp, blodtryck och POX.
Idag fick jag också ta nya blodprover, det görs ca varannan dag. Olika blodprover beroende på vad läkarna vill kolla.
Det är fortfarande en del kontroller kvar för denna dagen men det är vad dom kollat hittills.
Idag nådde jag 30+2 veckor. Det har fått mig att tänka mycket på en särskild vän till mig som för tre månader sedan födde en liten flicka på 30+2 veckor. Den lilla flickan är hemma idag och växer och blir starkare och starkare, det gläder mig och ger mig lite mer hopp om vår lille bebis.
Som jag skrev igår så var det en tuff dag för mig, men Gud är aldrig sen med att visa att han är med. Igårkväll fick jag ett kort besök från den senaste rumskamraten jag hade som fick åka hem i lördags. Jag fick även besök ifrån en underbar kvinna som jag träffade första gången i mitt liv dagen då mitt vatten gick.
Jag och Elias var ute och hjälpte min svärmors församling med en doneringsflytt den dagen (jag bar ingenting) och denna kvinnan var hon som ledde projektet.
Detta är tjejen jag delade rum med.
Detta var det första besöket jag gick av kvinnan från kyrkan, då kom dom med en stor bukett rosor och en heliumballong.
Detta var presenten jag fick igårlväll av samma kvinna. När hon kom in i dörren trodde jag att hon hade med sig en present till bebisen. Och jag tänkte; "Intressant... Hon tror att det är en flicka". Men det visade sig att presenten var till mig.
Presenten innehöll dessa fina tofflor och filten.
Den innehöll också dessa böcker och brev så att jag kan sysselsätta mig lite. Känner mig så tacksam till Gud mitt i den situationen jag befinner mig som inte är särskilt lätt och dessutom inte alls vad jag hade kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi.
Det sista som hände innan jag försökte somna igår var att en av mina sköterskor som är halvsvenska kom in och pratade med mig. Det kom fram att hon är kristen och vi hade ett jättebra samtal. Efter ett tag försvann hon, och kom tillbaka efter en stund med en barnmorska från förlossningsavdelningen. Den kvinnan var hur skön som helst, hon blev frälst genom en patient 2011. Nu är jag helt förälskad i henne som person och hoppas att hon blir den som förlöser mig.
Hejdå nu är jag helt slut.
Kommentera